In the dark PRS Vidomina & Medi

"Leo du kan ta hårt. Jag är en vampyr." Hon log mjukt och suckade.
"Det är en prins från ett annat land. Hon ska tala med honom om lagar." Hon log svagt.
"Om allt går bra så blir det inte krig."

"Ja, förlåt.. jag menar, du har rätt."
Han tog mera tag för att massera hennes nacke. Han log sedan lite osäkert, ville inte fråga henne igen om det räckte, förmodligen skulle hon väl säga till, tänkte han.
"En prins? Det låter stort. Är det en vän eller en fiende?", sa han och försökte tänka efter, vem kunde vara? Bilden av Ivan dök upp igen. Ivan, han visste säkert, tänkte Leo. Han hade levt så länge.

Mira fnittrade till och slöt ögonen.
"Det är ett möte och inte ett krig. Han är en vän och det måste bli lyckad. Det kommer bli en liten bal efter." Hon kved till.
"Lägg dig vid min sida nu är du snäll."

Leo kunde inte låta bli att skratta lite. "Ni... Jag förstår att ni gillar era fester här. Men såklart, bor en i något sådant här stort slott.. bäst att fylla det med massa folk?" Han log sedan och masserade klart hennes nacke för att sedan läta händerna falla vid sidan. "Känns det bättre?"
Han svalde och tänkte på Rion och Alice. Han hade inte sett de på länge nu. "Jag undrar hur det går för Rion och Alice. Om de är okej. Jag vet inte var de har tagit vägen." Han insåg att han inte kommenterat om prinsen och höjde på ögonbrynen för att tänka. "Det låter ju bra, det där med prinsen, då. Att han är en vän alltså.", kläckte han ur sig.

"Vi har fester när vi måste." Hon nickade och såg in i hans ögon och log. Satte fingret mot sina läppar.
"Om du lyssnar noga kan du höra dem. De sover ik hennes rum just nu." Hon log mot honom.
"Och hur mår du?"

Leo nickade och såg paff ut då hennes finger pressade över hans läppar. Han lyssnade kort efter Alice och Rion, men kände sig obekväm med situationen och skakade sedan på huvudet. Han sänkte hennes hand. "De har varandra. De har de bra alltså.", sa han och som för att övertyga sig själv. Han svalde sedan och log vänligt mot henne. "Jag mår bra, Mira. Hur mår du?"

Hon gjorde plats åt honom och såg in i hans ögon med en lusta.
"Åh Leo jag mår så bra. Jag har ju dig eller hur?" Hon log mot honom innan hon slöt ögonen.

Leo skrattade och såg på då hon lade sig tillrätta bredvid honom. Han närmade sig och lade sig ner bredvid henne. "Ja, det har du.", sa han lågt och böjde sig över henne för att kyssa henne läppar på nytt.

Hon lät sina läppar möta hans och hon lade armen om honom innan hon drog in honom i en omfamning.
"Vi borde sova en stund. Kanske några timmar. Mina armar är så ömma att jag vill bara sova nu." Viskade hon och gäspade när hon kunde ta anda.

Leo nickade och lade sig ner bredvid henne. Han andades ut och vred sedan på huvudet för att se åt henne håll. Ett litet leende syntes på hans läppar. Han gillade att iaktta henne. Hon var så vacker. "Du har rätt. Jag är också trött.", gäspade han sedan och blinkade tungt några gånger. Tröttheten sköljde över honom. Det hade varit en lång dag, och det skulle säkert bli en prövande dag därpå, gissade Leo. Om en prins skulle komma på besök..
"Vi sover.", sa han sedan och rörde en sista gång vid hennes ansikte med sitt pekfinger innan han slöt ögonen för att sova.