När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag log mot Cara men sa inget utan såg på Voldemort.
- Jasså, han var så smart ändå och kom på att det var min plan från första stund.
Den gubben har visst börjat använda sin hjärna, du borde ge honom lönehöjning, sa jag roat till Voldemort.
- Du borde inte ha hotat honom, sa Xenia.
- Det gjorde jag inte, har jag ju sagt.
Jag bara sa att hade jag velat döda honom hade jag gjort det för länge sedan.
Man knackar inte på hos folk, om man vill döda dem, sa jag roat åt Xenia.

"om du minns det ger jag inte folk lön" sa Voldemort roat.
"det är sant, vill man döda nån är man inte trevlig först. Det gör bara mordet jobbigt" sa jag
"det gör morden mycket jobbigare om man är trevlig eller känner personen" sa Yaxley kallt och jag kramade om hans hand med

- Nej, men jag har inte påstått att han är folk heller, sa jag roat och såg sorgset på Yaxely men sa inget om det.
- Ni eller ja du, har inte ändrat allt för mycket på reglerna och sådant va?, sa jag till Voldemort.

"nej. Vad skulle du kalla honom då?" sa Voldemort intresserad
"ja vad skulle du kalla honom Laura" sa jag nyfiket och min far log sen
"nej det har jag inte och jag tänker inte göra det heller." sa han allvarligt

- Jag skulle kalla honom, för något som kryper på golvet och inte kan ställa sig upp.
Eller nån som har tappat all sin värdighet, ganska långa namn, men de verkar mer passande, sa jag roat och såg på Voldemort.
- Tack för att du inte gjorde det, det är jag glad för, sa jag leende.

"det beskriver Ludo ganska bra" sa jag roat "ja kryp är ett bra namn på honom" sa jag och såg på min far
"det hade väll inte varit nån mening. Jag hade kunnat ändra massa saker för att jävlas med sig men det hade inte varit nån mening" sa han

- Nej, men det är bra, anars hade jag vart tvungen att klaga, för Ludo hade nog inte gjort det.
Och klaga är så himla tröttsamt, sa jag och sträckte på mig.

"ja och det hade jag inte orkat med" sa Voldemort "men ibland hade det varit kul att se hur länge du hade orkat klaga" sa han leende och jag log
"när det gäller quidditch hade hon nog orkat klaga väldigt länge" sa jag roat

- Ja, nog hade jag orkat klaga länge, jag gör allt för att få Quidditchen tillbaka och för att folk ska må bättre, sa jag leende mot honom och tog sen Xenia i hand.
- Nej, det är bäst vi åker hem nu, hörs sen, sa jag och kramade om Cara och vi transfererade oss hem.

Min far bara himlade med ögonen och jag kramade om Laura innan de försvann
"jag vill testa i rida" sa Fai och jag log
"ja men kom då" sa jag och vi gick ut till stallet och jag fixade i ordnig Farifax och vi satte sen upp och red ut i skogen