När folk blev stora och Voldemort vann.

- Han är nog bara ur humör eller så, sa jag och flinade åt Yaxel.
- Nej, det kan hända, därför sa jag inte att han skulle få arbeta åt Voldemort, jag sa att han skulle få arbeta för mig, sa jag roat.
- Efter du hotat att döda honom ja, sa Xenia.
- Jag hotade aldrig, jag bara sa att jag kunde göra det, vilket fick honom på andra tankar, log jag roat åt henne.

Jag såg på Laura och tänkte att det var århundradets underdrift men det bästa man ändå kunde säga
"varför förvånar det mig inte. Men jag tror inte Ludo var så glad på dig dock" sa jag flinande och dukade undan och ställde fram en sockerkaka

- Kanske han inte är, men han tror att jag inte visste om att Voldemort skulle lägga sig i.
Jag valde min ord med omsorg, sa jag roat åt Cara som ställde fram en sockerkaka.
- Va gott, sockerkaka, gillar jag, skrattade Xenia och klappade i händerna.

"det var ju bra det. Men han borde förstå att Voldemort skulle lägga sig i och han borde förstå att du visste om det, fast Ludo har aldrig varit den smartaste" skrattade jag och såg på Xenia "det var ju bra det. Ja det är bara att hugga in" sa jag ich delade kakan

- Nej, han har ju inte det och man misstänker den man vill misstänka och i detta fall är det Voldemort han misstänker, sa jag roat och tog en bit av kakan och såg Voldemort stå i dörröppningen.

"det är sant. Och ja i närheten av Voldemort är du ju en ängel" sa jag och såg på min far "hej pappa" sa jag och Bella gick fram till honom och la armarna runt honom men han puttade henne ifrån sig
"vad är det med dig?" fräste hon
"det angår inte dig" sa Voldemort kallt och Bella stormade där ifrån och jag såg på min far leende när han slog sig ner. Han borde kanske säga nått till Bella men hon skulle aldrig förstå

- Klart jag är en ängel, det trodde jag vi var överens om, sa jag troskyldigt och såg på Voldemort och Bella.
De borde också prata, men hur skulle det gå till?
Jag såg på Voldemort där han satt.
- Hade du och Ludo ett trevligt samtal?, sa jag leende till honom.

"ja just det ja, du är en ängel och jag är djävulen" sa jag roat och såg sen på min far och lutade mig mot honom och han la en arm runt mig och jag hoppades att allt skulle lösa sig
"ja det hade vi, i alla fall jag" sa Voldemort

Jag såg på dem, vissa tillfällen saknadejag min familj otroligt mycket.
Men jag var ändå gladatt de var döda, så de slappuppleva allt det här.
- Jamen så trevligt då, kunde tänka mig att du skulle ha det trevligt, sa jag roat.
- Så han passar för jobbet?

Jag såg på Laura och kramade hennes hand men sa inget
"ja jag hade väldigt trevligt, Ludo var dock arg på dig så han vill nog prata med dig" sa han roat och ryckte på axlarna "ja jag antar det" sa han