PRS mellan Lolly0101 och DDobby

Allting va så konstigt jag fatta inget ..?

"Allting kommer att bli bra igen" sa Vilma för att få mig på bättre humör.
"Tror du det?" sa jag och tittade på henne.
Vilma nickade.
"Det vet jag inte" sa jag.
"Säg inte så, tro på mig" sa hon.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro på. Jag tittade på Miranda som satt på andra sidan hallen, sen tittade jag på Coorner som hade gått till fäktningen och sen på Vilma igen.

Jag var så Frustrerad ! Varför gjorde han så för ?! jag tittade på han och sen på Daniel ..

Jag var väldigt förvirrad och frustrerad. Jag blev arg och tänkte gå fram till Coorner och slå till honom. Men jag vågade inte, jag höll mig tillbaka på bänken.

Jag gick till Daniel och satte mig . Jag sa inte ett ord medans jag satte mig brevid honom jag bara stirra in i väggen .

Jag tittade på Miranda och öppnade munnen för att säga något men det kom inget ljud. Jag tog handen för ansiktet så ingen skulle se att jag grät...

Jag såg lite senare hur dropparna från hans ansikte droppade ner på hans tröja ..

Vad är det frågade jag ! ?

Jag torkade tårarna kollade upp på Miranda.

"Jag ville berätta, men tänk om hon trodde att jag var konstig..." tänkte jag.
Vilma stötte med sin axel i min arm "Berätta nu" sa hon.

Jag var osäker men tillslut sa jag det.

"Lova mig att inte bli arg på mig eller något" började jag "Jo... det är så att... jag gillar dig... mer än bara en vän..."

Jag kände mig lättad att ha sagt det men jag var rädd för hur hon skulle ta det. Jag började gråta igen...

Nu styrde du mig igen
---------------------------------------------------------

Jag såg på honom med stora ögon och bara gapade !

Hur menar du när du säger mer än bara än vän ?

Jag styrde dig inte

---------------------------------------------

"Jo... jag trodde vi var vänner" sa jag kort och lutade mitt huvud mot Vilmas axel och ville inte se in i Mirandas ögon.