När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg på Cara och ryckte på axlarna.
- Ja, inte vet jag, tycker alla ska få en chans innan jag bestämmer mig för att jag inte gillar dem.
Och sen är jag väll inte vad folk förväntar sig att jag ska vara, sa jag och såg på Cara.
- Nej, ärligt talat så vet jag inte, det bara blir så.

Jag såg på Laura och nickade "ja alla förtjänar en chans" sa jag leende och skrattade sen "nej folk förväntar sig att mina vänner är grymma och hemska och du är ju tvärtom. Men allt är fördommar" suckade kag

- Det kanske är bra att jag inte är så, så att jag kan komma och dra ner dig på jorden när jag tycker du beter dig illa, flinade jag glatt.
- Men dödsätarna tror tvärtom att jag är en ängel, flinade jag och Xenia såg på mig.
- Jag är en ängel, sa hon allvarligt.
- Jasså du, brukar änglar kasta tårta omkring sig, skrattadejag åt henne.

"eller dra upp mig från helvetet" skrattade jag "jag tror inte jag svävar uppåt utan neråt" sa jag roat och blev sen allvarlig "det är deras misstag, precis som de gör med mig" sa jag och såg sen på Xenia och skrattade
"våra barn tror visst de är små änglar" sa jag roat

- Ja, närdendan kommer, så kommer jag och hämtar dig och tar ett snack med djävulen att släppa di.
Och sen tar jag ett snack med gud att släppa in dig, sa jag leende och nickade.
- Tror gör de ja, men de är de inte, skrattade jag roat.

"jag tror inte nån av dem vill ha mig hos sig" skrattade jag "jag kanske blir odödlig" sa jag och såg sen på barnen
"ja de gör visst det. De ser kanske ut som änglar men de är långt där ifrån, jag tror Bella kan intyga det" sa jag leende

- Ja ha så roligt du med att vara odödlig, jag tänker då dö när den dan kommer, sa jag roat och såg på barnen.
- Nej, de är verkligen inga änglar, flinade Bella som kom in genom dörren och såg på dem.

"haha nej jag planerar me att dö en dag. Jag tänker inte vara en vandrande vålnad på jorden" sa jag leende och såg sen på Bella
"hej" sa jag leende
"hej min lilla vildkatt" sa hon och kramade om mig och jag log men det kändes konstigt nu när jag vet vem min riktiga mor var

Bella satte sig ner och tog mat.
- Och vart är Voldemort?, jag har letet efter honom, sa Bella.
- På ministeriet, han sätter igång Quidditchen, med Ludo, tänkte att de kunde ha lite trevligt ihop, flinade jag åt henne.

Jag såg på Bella
"ja han har undvikit mig de senaste" sa hon surt och jag förstod att det hade med Nicci att göra men jag sa inget
"Ludo är nog inte så glad över det" sa Yaxley roat