När folk blev stora och Voldemort vann.

- Jag är hungrig, sa Xenia och jag såg på Cara.
- Vad säger du om att bjuda oss på mat?, sa jag roat till henne.

"ja men då får jag väll vara en god värdinna och laga mat åt mina gäster" sa jag leende och vi gick ner till köket och jag kysste Jezebel som satt vid bordet och jag började sen laga mat

- Hej, Jezebel, jo jag vill bara tacka dig för att du räddade livet på Cara.
Att hon är i livet idag är tack vare dig, sa jag glatt och vi satte oss vid bordet.

Jezebel bara stirrade på Laura först
"hon fick se mina minnen" sa jag och log mot honom och han nickade
"det var nog hon som räddade livet på mig" sa han leende
"vi räddade varandra" sa jag och kramade hans hand och dukade sen fram och ställde fram fiskgratängen och den vegitariansk till Jezebel och slog mig ner

- Jo, så var det nog med, jag är ledsen för det som hänt dig, sa jag till honom och vi tog för oss av maten.
- Jo, du Jezebel, medans jag ändå erkänner så är jag ledsen att jag inte gillade dig från början.
Men nu gör jag det, sa jag glatt till honom.

"ja vi hade nog båda gått under utan varandra" sa jag och tog hans hand och Jezebel så på Laura
"ingen mening att vara sorgsen över det" Sa Jezebel "nej det menar du inte" sa han och spelade förvånad "men jag är van och jag kan erkänna att jag ändrat min åsikt om dig med" sa han leende

- Ja, man kan väll säga att jag inte riktigt var mig själv när vi först träffades.
Plus att hela världen var fel och konstig just då, sa jag leende mot honom, glad att även han hade ändrat uppfattning om mig, det hade jag nämligen inte trott att han hade gjort.

Jag såg på dem och log, glad att de kom överrens
"nej du var nästan död" sa Jezebel och log lite
"tänk jag trodde aldrig ni skulle komma överrens" sa jag leende och tog lite mat

- Ja, jag var visst det, tack för det med, att du räddade livet på mig.
Hade inte överlevt utan er, sajag och såg på dem och nickade åt Cara.
- Jag brukar komma överens med de flesta av dina små vänner, det tar bara längre tid för vissa att acceptera mig, sa jag lätt och åt avfisken.

"klart vi räddade dig. Du är min bästa vän, jag kunde knappast bara lämna dig där" sa jag leende
"och jag tror inte Cara hade förlåtit mig i fall jag inte hjälpte dig" sa Jezebel roar och jag bara log och såg sen på Laura "ja du brukar ju göra det. Hur kommer det sig egentligen?" frågade jag