När folk blev stora och Voldemort vann.

Vi gick mot huset och jag såg på Xenia, vad hade hon upplevt?
Hon hade inte sagt något, men säkerligen döljde hon något.
Vi kom in i huset och jag såg på Cara.
- Så vad gömmer du honom, i en låda eller?, sa jag roat.

Jag skrattade "ja jag gömmer honom i byrålådan" sa jag roat och vi gick in
"nej han är nog i sitt rum" sa jag och vi gick till hans rum och knackade på och gick sen in "hej Yaxley"

Jag såg Yaxely stod i rummet, han var nästan sig lik bara lite äldre.
- Yaxely, jag har saknat dig, sa jag glatt och kramade om honom.
Han stelnade till och slappnade sedan av.
- Du borde vänja dig vid att jag hälsar så här, sa jag leende till honom.

"jag har saknat dig med" skrattade Yaxley och såg på oss "men det ha skönt att slippa sitta barnvakt ibland" sa han
"vad menar han mamma?" sa Fai undrande
"när vi gick sista året fick Yaxley se till att jag inte skadades, men så hemska var vi inte" sa jag
"nej bara ibland, som när en snöleopard hoppar på en" skrattade han och jag bara himlade med ögonen "det här är Cara och Dracos son och jag antar att det här är din Lauras och Deans dotter?" sa Yaxley och såg på Xenia

- Ja, det är jag, jag heter Xenia men pappa är död så jag bor med Neville och mamma nu, sa Xenia leende mot honom.
- Ja, Xenia, det här är Yaxely, en underbar vän, sa jag glatt och Xenia log mot honom.

"hon är som du, handlar först och tänker sen" sa Yaxley och såg sen allvarligt på Xenia "berätta inte ditt namn eller vart du bor förens du är helt säker på att du kan lita på personen" sa Yaxley allvarligt "men nu är jag snäll och jag är en vän med din mor och Cara" sa han och rufsade om hennes hår
"jag har verkligen saknat sig Yaxley" sa jag ich kramade om honom

Xenia såg surt på honom.
- Tror du inte jag visste att du var snäll när mamma och Cara behandlar dig som de gör, sa hon surt och Fai nickade.
- Eller hur det märks ju att du är snäll, sa han medhållande till Xenia.

"jag sa inte att det gällde mig utan jag gav dig ett varningens ord" sa Yaxley när han släppte mig "och tro inte jag är en ängel. Det kan du fråga din mor om!!" sa han och jag förstod att han bland annat tänkte på kriget men också Jane (kmr inte ihåg vad hon hette xD) och jag kramade om honom och han log svagt mot mig

- Det är väll ingen som är, sa jag och log svagt mot Yaxely men tog inte upp det, jag visste vad han tänkte på.
- Nej, ingen är änglar, bara mer eller mindre, sa Xenia och jag nickade.
- Ja, så är det nog, sa jag roat till henne.

"inte i det här huset i alla fall" sa Yaxley och jag nickade och lyfte upp Fai
"jag är en ängel" sa han stolt
"jag tror inte Bella håller med om det" sa jag roat och log sen "nej men alla har bra och dåliga sidor" sa jag enkelt