När folk blev stora och Voldemort vann.

- Det finns ett sätt att bevisa det på, sa jag lungt.
- Vad?, vilket?, sa Remus förvånat.
- Minnessållet, sa jag leende mot dem.

Jag såg på dem "det är en bra ide" sa jag lugnt och Remus nickade
"om det får dig att tro mig så" sa han
"jag tror dig har jag sagt" sa jag lugnt och vi reste oss upp och Molly tog fram ett minnesåll

Remus tog fram sin stav och lossade ett minne och la ner det i sållet.
- Ja, efter dig, Cara, sa han med en gest.

Jag såg på Molly
"ta hand om Fai" sa jag och hon log
"vi kan baka kakor" sa hon och Fai log och jag hoppade ner i minnesållet och märkte att vi var hemma hos Potters och James, Sirius, Remus och Lily satt och pratade
"vi borde döda dem nu innan de bli mäktiga" sa Sirius
"Sirius du överväger att döda ett barn! Hon är lika gamla som Harry" sa Lily allvarligt
"det är Voldemorts barn! Hon är inte männsklig" sa James
"det vet du inte! Hennes mor är antagligen inte alls som Voldemort. Det har varit lugnare än de senaste åren. Det kan bli värre genom att du dödar dem" sa Remus och jag såg på dem
"ja ni försökte prata med dem men ni stoppade dem inte" sa jag och såg på honom

- Lugna dig Cara, sa den nuvarande Remus.
- Vi tänker göra det, det är för en god sak, sa James argt.
- Dumbledore har sagt att ni inte ska göra det, sa Remus allvarligt.
- Men fan ta han, han är gammal och vet inget, sa Sirius stridslystet till dem.

Jag bara såg på Remus och önskade jag kunde stoppa dem men det var omöjligt.
"men hör ni hur ni själva låter. Ni kan inte mörda oskyldiga människor" sa Lily argt
"nån måste ju göra det" sa James
"jag tänker inte vara delaktig i det i alla fall" sa Lily och lämnade rummet
"om ni misslyckas då och Voldemort kommer på er. James du har en familj" protesterade Remus
"han kommer inte komma på oss" sa James och reste sig upp "kom Sirius" sa han och de båda männen lämnade rummet
"nej" skrek jag och sjunk ner på knä. Jag ville inte att de skulle mörda Nicci. Allt hon hade gjort var att bli kär i min far och få mig och de bestämde sig för att döda henne. Jag såg dörren stängas och jag önskade att jag kunde stoppa dem

Remus tog tag i henne och de kom tillbaka.
De landade på köksgolvet och Cara såg förkrossad ut.
Jag gick fram till henne.
- Hur är det?, stoppade de det?, sa jag och såg oroligt på henne.

Jag vände mig mot Laura och just nu brydde jag mig inte om i fall de andra såg mig gråta
"jag fick aldrig lära känna henne för att de ansåg att hon var elak" sa jag lågt "de bara dödade henne utan att tveka" sa jag lågt och såg på Remus genom tårarna "förlåt att jag tvivlade på dig" sa jag lågt
"det gör inget Cara. Vi försökte verkligen stoppa dem men det gick inte. Jag är verkligen ledsen" sa Remus och kom fram till mig och la en arm runt mina axlar
"varför? Var det bara för att hon kunde vara elak?" sa jag lågt

Remus nickade.
- Ja, för att hon kunde vara elak, och för att göra din far svagare, att ge med sig.
Vilket var en dum idé eftersom vi ser hur det blivit, men de ville inte lyssna på det örat, jag är ledsen Cara, sa Remus lågt och kramade om henne.

Jag såg på honom
"ja men alla kan vara elaka! Det betyder inte att de förtjänar att dö." sa jag och skakade på huvudet "ja inget vidare. Klart min far är ledsen, vilket är århundradets underdrift men han är mer arg. Det borde de förstått att han inte bara skulle bryta ihop och strunta i allt" sa jag och förstod honom, jag hade gjort samma sak "jag vet att ni är ledsna. Men det ger mig inte tillbaka henne. Jag önskar jag aldrig hade mints henne" sa jag och kramade om honom och torkade sen tårarna och log "förlåt. Nej nu tror jag att jag ska åka hem. Ha det så bra allihop" sa jag och tog Fai och åkte innan de hann protestera. Jag ville vara själv en stund och sen se hur det var med min far. Fai sprang in i huset för att leta efter Bella och Jezebel och jag satte mig på trappan och tårarna rann igen. Det var egentligen töntigt av mig att sätta någon jag inte ens kände