När folk blev stora och Voldemort vann.

De såg förskräckt på varandra men Remus tog till orda.
- Det var James och Sirius, du vet hur de är, de trodde att allt skulle bli bra.
Vi försökte hindra dem, men förgäves, sa han.
- Man dödar inte oskyldiga, inte ens Voldemorts fru och en oskyldig baby, sa Molly och såg sorgset på Cara.

Jag nickade frånvarande
"försökte Sirius döda mig de senaste åren?" frågade jag och de sa inget på en stund
"han planerade det" sa Remus lågt och jag nickade bara
"tack för informationen" sa jag tyst "ni kan gå om ni vill" sa jag utan att se på dem och kände tårarna bränna bakom ögonlocken
"Cara är du okej?" frågade Remus
"Nej" sa jag lågt, jag hade gillat Sirius och lita på honom och han hade dödat min mor och försökt döda mig. Jag visste inte vem jag kunde lita på. Man tror man känner någon.

Jag gick fram till Cara när de andra hade gått.
Jag hade hållit mig i bakrunden och hört allt.
- Hur är det, sa jagmjukt och satte mig vid henne.
Jag förstod hur sviken hon måste ha kännt sig utav Sirius, de verkade ha vart ganska bra vänner.

Jag mötte Lauras blick och lät tårarna falla. Hon var en av de få som fick se mig gråta
"jag litade på Sirius. Jag förstår inte varför han gjorde det" sa jag lågt och såg på henne "jag kan tydligen inte lita på nån. Tänk att de ville döda mig innan jag ens kunde försvara mig. Jag hade inte ens gjort något, allt jag hade gjort var att få Voldemort till far" sa jag sorgset "och min mor, hade inte heller gjort något. De dödade henne utan anledning och jag fick aldrig lära känna henne för at de ansåg att hon inte skulle leva" sa jag sorgset

Jag såg på Cara och kunde inte låta bli att se det komiska i det hela.
Det var ju precis det Voldemort, hon och de flesta höll på med.
Att döda eller skada oskyldiga som inte hade gjort något.
Som kanske tillhörde fel sida eller var mugglare eller mugglarfödda.
- Men gumma, mig kan du lita på och det lovar jag dig.
Men nej, man kan inte lita på någon, allt är som det är.
Men jag är säker på att ingen här skulle döda dig eller Fia, sa jag och höll om henne.

Jag såg på Laura "jag vet det men du är ett undantag" sa jag leende och kramade om henne
"det skrämmer mig. Jag trodde jag kunde lita på Sirius men att jag inte kunde göra det skrämmer mig" sa jag och Fai kom in och jag lyfte upp honom
"jag hoppas verkligen det, för jag skulle göra som min far och döda den som la en hand på min son" sa jag och han såg frågande på oss men jag sa inget

Jag såg på Cara och suckade.
- Inser du inte att ni gör samma sak, dödar och torterar oskyldiga.
Mest bara för att de tillhör fel sida, är mugglare eller mugglarfödda, något som de inte rår för, sa jag och såg på henne och sen på Fai.
- Ja akta dig att tvinga mig städa igen, sa han och såg på mig.
- Vet du vad Fai?, jag tänker tvinga dig att städa hur mycket jag vill.
Och vem vet jag kanske tvingar dig till något annat?, men det är bara för att vara snäll, sa jag roat och Xenia kom hoppande och satte sig i mitt knä.

Jag såg på henne "vanligtvis gör jag inte det, det har bara blivit så. Jag kunde inte döda den här sidan hur mycket jag än ville klarade jag inte av det, eller ville kanske var ett bättre ord och då fick det helt enkelt bli mugglare" sa jag lågt "det var kanske inte bästa lösningen men vad skulle jag göra?" sa jag och tystnade sen "fast i det här fallet kanske jag skulle struntat i mugglarna och gett mig på dem som förtjänade det" sa jag lågt
"mamma skulle stoppa dig!" sa Fai bestämt och jag log mot honom
"inte om Laura skulle lära dig något nyttigt" sa jag och log roat

- Ja, det hade vart bättre, men i det här fallet är båda döda.
Och varför ge sig på någon överhuvudtaget, om de inte förtjänar det alltså?, sa jag och såg sedan på Fai.
- Jag kan lära dig en massa, unge herrn, men om du ska vara så där så kanske jag låter bli, sa jag och såg på honom.

"ja de är ju det men de kunde stoppat dem på andra sätt än att prata med dem" sa jag och försökte vara lugn, det fanns hundratals sätt att stoppa folk på "ja kanske det men jag var tvungen att avreagera mig på nått sätt" sa jag
"jag vill lära mig" sa Fai och såg bestämt på henne
"då får du vara snäll" sa jag leende