Rollspel med egna karaktärer

Kaname-pu såg på dem och log och skakade deras händer
"Ryuk blir nog inte så glad när han flyger hela vägen till Japan o så är du inte där" skrattade jag
"oroa dig inte Juro-kun tar hand om honom" sa Kaname-pu
"då kommer Ryuk vara nöjd men jag tror Juro-kun kommer bli galen på honom" skrattade jag och kände mig gladare än på länge
"de är nog ingen fara, han är galen nog som det är. Minns du när vi tog körsbären?" sa Kaname-pu
"han jagade oss runt halva palatset jo jag minns" skrattade jag "men han var inte värst, kommer du ihåg när Oko-san jagade oss med en kratta genom hela staden och sen Putte ner oss i dammen" flinade jag
"klart jag gör men det var för att vi förstörde trädgården" skrattade han "det är så skönt att se dig igen Cara-pu"
"det samma, jag har saknat dig så Kaname-pu" sa jag och kramade om honom och log sen "vi borde nog gå till nästa lektion, du får följa med" sa jag och höll fortfarande Kaname-pu hand, jag hade svårt att tro att han faktiskt var här

vi gick till lektionen som var trollformellära. den här gången lät jag Kaname-pu sitta bredvid cara och gick och satte mig bredvid Roxanne-Jag förstår om du inte får säga men är det nåt mellan cara och honom, viskade jag

Jag såg på Robert och log.
- Nej, hon säger att de bara är bra kompisar, men jag vet inte, viskade jag och log svagt mot honom.
- Jag är ledsen, sa jag lätt till honom.

-ok tack, sa jag kort och försökte le men jag tror inte att det gick så bra... jag kollade på henne och började dagdrömma

"varför är det en trave med böcker på golvet?" frågade Kaname-pu
"läran är väldigt kort" flinade jag och senpi Flitwick kom in och såg på Kaname-pu och nickade sedan, jag antog senpi Dumbledore hade förklarat.
"idag ska vi öva på accio" sa senpi Flitwick och jag nickade
"vad är det för nått?" viskade Kaname-pu när eleverna börjat
"det är en locka-till-sig besvärjelse, så här" sa jag och såg på fjädern "accio" sa jag och den kom flygande
"tio poäng fröken Riddle" sa senpi Flitwick
"wow du har verkligen blivit bättre" sa han retsamt och jag puttade till honom
"haha vad rolig du är! Det har du säkert med. Hur är det hemma i Japan?" frågade jag
"som förut, Kimi-san dog förra veckan" sa Kaname-pu och jag kände tårarna bränna bakom ögonen. Kimi-san hade varit en barndomsvän till oss, hon var några år äldre och hon hade varit en bra vän. Jag lutade mig mot Kaname-pu och han kramade min hand

Jag viftade med staven och sa
- Accio, och boken kom flygande till mig.
Sådan tur att jag hade övet på det igår.
- Bra gjort miss Wilder, 10 poäng, pep Flicwick glatt.

jag försökte titta bort från cara, -accio,sa jag och fjädern kom flygande. jag tog tag i den och lade ner den på bänken och började dagdrömma om allat sorgligt som hänt i världen

Klockan ringde ut och vi lämnade klassrummet och det brast totalt, tårarna rann och jag slängde mig runt Kaname-pu
"varför Kimi-san?" sa jag sorgset
"Yuri dödade henne i närstrid" sa han och kramade om mig
"vem? Vilken klan?" frågade jag sammanbitet
"Kolien" sa han och torkade mina tårar och jag log svagt
"ska vi äta?" frågade jag tyst dem andra

jag sprang snabbt till närmaste toalett och satte mig ner -ok var glad elr ledsen elr va du nu ska va för hennes skulle, jag upprepade det flera gånger om och om igen.
sedan gick jag fram till ett handfat och tvättade ansiktet. och gicksedan ner till stora salen där dom andra satt

Jag såg på Cara när hon brast i gråt, och jag fattade inget.
- Är du okej?, hur är det?, sa jag oroligt till henne och nickade.
- Ja, vi går och äter nu.