ett år på Hogwarts

jag såg på Mira och Draco och sedan på Pansy. de andra kom ner från trapporna och såg på mig och sedan på Pansy. några av hennes kompisar såg på mig
- Försöker du mörda henne? frågade de och försökte stoppa blodflödet, jag såg på dem och sedan på mina händer.
- Hon försökte kasta crucio på mig, och jag ville att hon skulle döda barnet och Sectumsempra var de första jag kom på. mumlade jag och satte mig ner på golvet och la händerna över magen. henens kompsiar såg argt på mig och var påväg att säga något när Draco stoppade dem
- Hon försökte döda Cara, det var självförsvar. ta upp henen till sjukhusflygeln annar lär hon dö!! sa Draco argt och de gjorde som han sa. själv satt jag på golvet och försökte förstå vad som hade hänt.

Mira satte mig ner bredvid Cara, tittade på henne och försökte förstå vad hon tänkte.
Mira viskade lite tyst eller ja, sa bara ganska lågt.
- Allt är som vanligt nu, och du har inte gjort nått fel, det vara bara självförsvar.
Mira försökte se om hon kunde framkalla ett litet leende på Caras högst funderande ansikte.

jag såg på Mira och nickade.
- Hon skrämde mig verkligen. jag trodde verkligen hon skulle döda mig. sa jag skakigt. Draco satte sig på min andra sida. mina händer darrade och han tog dem.
- Precis som Mira sa så är det inte ditt fel. sa Draco och jag såg på dem och log svagt.
- Varför kan hon inte bara låta mig vara? frågade jag dem

Mira tittade på Cara som ställde en riktigt svår fråga.
- Jag har egentligen inget riktigt svar på den frågan, utan måste faktiskt ta och svara att det är nog för att hon är så jävla idiotisk och kan inte riktigt ta vara på sin avundsjuka ilska hon bär inom sig.
Mira tittade osäker bort på folkmassan som sakta begav sig in i sina små sovsalar igen.

jag log mot Mira.
- Ja något fel är det ju på henne. svarade jag
- Det är synd att du inte lyckdes döda henne. sa Draco och log.
- Säg inte så. jag vill inte sitta i Azkaban. sa jag log mot dem och reste mig
- De är ingen som hade vågat sätta dig där med ditt temprament. till och med dementorerna hade flytt. skrattade Draco.
- Glad att du har så höga tankar om mig. Och honom ska jag gifta mig med. Mira vad har jag jätt mig in på? sa jag och såg desperat på min vän och Draco såg lite oroligt på mig, han märkte inte att jag blinkade med ena ögat åt Mira.

- Haha , jadu det får du nog ta och fundera på ett tag ...
Mira log och tittade på Cara och sedan på Draco's oroliga min.
- Draco, du behöver inte oroa dig för nått. Sa hon och blinkade lite lätt med ena ögat.
- Förresten hur mycket är klockan?. Mira tittade på sina kära vänner och väntade på ett svar.

jag skrattade med Mira
- Ja jag börjar tro att det är hemskt misstag. och han ska bli pappa med. vart ska det här sluta?
- Draco, du behöver inte oroa dig för nått. Sa Mira blinkade lite lätt med ena ögat.
- Var du tvungen att förstöra allt? skrattade jag
- Förresten hur mycket är klockan?. Mira tittade på sina kära vänner och väntade på ett svar.
- snart halv tolv. sa Draco och log lätt.
- Jag kan inte sova nu. jag ska stanna uppe ett tag till. ni får gå och lägga er om ni vill. sa jag och log och satte mig på soffan
- Inte en chans att jag lämnar dig sjävl nu. sa Draco och satte sig bredvid mig. jag såg på Mira

- Jag förstör alltid allt. Fick mira ur sig och blinkade med ena ögat mot Cara.
- Haha, jag börjar bli bra på att blinka mot folk nu. Hon log och skrattade lite svagt.
- Jag kommer i alla fall inte kunna somna, visst mina ögon är lika tunga som betong block, men jag kan verkligen inte somna. Mira tittade ängsligt ner på Cara och gick och satte sig i en av sofforna som stod på golvet.

- Nej då. bara ibland. skrattade jag åt Mira.
- Ja men du förstår själva grejen om du påpekar det. sa Draco
- Jag förstår dig. jag är egentligen trött, men förtillfället har jag för mycket adrenalin i kroppen. svarade jag och log när Mira satte sig hos oss.
- Vad sägs om att berätta gamla minnen? jag såg på Draco och log.
- Visst. jag kan väll börja. jag kommer ihåg en sommar när jag var 7. jag och Nikki hade precis fått våra första cyklar och vi cyklade runt i Japan som vi var just då. Nikki lyckades cykla in i ett tempel med munkar. vi såg oroligt på dem men de bara log och gav oss nått japanskt godis, som faktiskt var gott. jag och Nikki gick runt hela dagen i templet. det var riktigt fint. vi lärde oss några svärd övningar. det var riktigt kul. jag borde kanske börja med det igen. ok eran tur. sa jag och log mot dem

- Vad sött minne. Mira log mot Cara och försökte tappert komma på ett eget minne.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska välja för minne, dom flesta minnen har jag från min mugglar tid. Som när jag var 9 år och skulle fylla tio, min högsta önskan var att få åka till Frankrike med min familj och dom planerade resan och vi reste dit. Jag kan säga att det var min bästa födelsedag någonsin, vi gick runt och upptäckte hela Frankrike och jag var lycklig. Hela min familj var lycklig.
Mira log och kände att nått varmt och blött åkte sakta ner för kinden. Hon grät inte för att hon var ledsen utan hon grät för att hon var lycklig.