När folk blev stora och Voldemort vann.

(natti natti hjärtat ♥ )

"jag hade nog inte överlevt utan dig heller" sa han till mig och jag log
"vi behöver väll varandra antar jag" sa jag leende "jag är ledsen för att jag inte pratade med dig på sex år" sa jag sorgset
"jag borde förstått att nått var fel. Draco sa vad han gjorde. Jag är ledsen att jag inte gjorde något" sa han och höll om mig
"jag hade inte låtit dig stoppa det, jag var tvungen att göra det för Fais skull. Jezebel räddade mig" sa jag
"jag hörde det. Jag har verkligen missbedömt honom" sa min far
"han tar inte så illa upp" sa jag leende
"ja så länge du är lycklig" sa han
"det är jag. Men jag vill se dig lycklig med" sa jag och han tystnade

Det var kul att spela spel med dem, jag kunde knappast avgöra vem som var mest tävlingsinriktad av dem.
När de hade tröttnat på Fia men knuff, trollade jag fram kritor och målarböcker såde hade något för sig.
Själv trollade jag fram en bok och försjönk i den.

"snälla pappa" sa jag och han såg på mig
"det går över" sa han torrt
"jag vill inte att det ska gå över på det sättet. Jag vill inte att du ska stänga inne allt. Jag finns här när du vill prata" sa jag och han såg på mig
"tack men just nu vill jag bara vara själv" sa han och jag kramade om honom och gick sen ut till de andra i köket
"mamma" sa Fai leenden och jag och höll om honom och såg sen på Laura "har de uppfört sig?" frågade jag och såg sen på henne "jag funderar på att besöka Dumbledore och fråga varför de mördade henne" sa jG

- De har vart små änglar förutom att hela köket var typ täckt med tårta och Bella höll på att få ett nervöst sammanbrott, sa jag roat.
- Vi fick städa undan efter oss, sa Fai surt.
- Japp, på mugglarvis, så är det hörre du, sånt är bra att kunna.
Och sen ska man städa undan efter sig själv, det finns inte alltid folk som gör det, sa jag roat och nickade.
- Ja, det kan vi väll, vi kan ju ta ungarna med oss, sa jag leende.
- Om du vill, villsäga, sa jag och såg på henne.
- Hur är det med din far föresten?, hur mår han?, sa jag undrande.

"du kommer ha nytta av det sen" sa jag till Fai
"Varför har vi inte en sån där alf?" frågade han
"För att jag tycker de är jobbiga och jag inte vill ha någon annan i huset" sa jag leende och skrattade sen "Ja Bella kan nu behöva en lugn stund" sa jag och log sen "Ja det kan vi göra, de måste ju ändå lära sig Hogwarts förr eller senare" skrattade jag och blev sen allvarlig "Jag vet inte, han är riktigt ledsen och jag tror inte han har pratat med nån om det här innna. jag hoppas verkligen han kommer bli okej" sa jag och vi transfererade oss till skolan

- Jag har levt hela mitt liv utan alf, och jag har överlevt, sa jag roat.
- Varför hade du inte alf?, sa han förvånat.
- Av två orsaker, jag äruppväxt med mugglare och de har inga alfer.
Och hade det varit så, så hade vi ändå inte haft det, vi skulle inte ha råd och sen bodde vi inte i nått stort fint hus, sa jag och ryckte på axlarna.
Jagtog Xenia i handen och såg på Cara.
- Han kommer att bli bättre, han kan bara inte hantera sina känslor, han måste prata om det, och det måste du med.
Därför är det viktigt att ni finns där för varandra, sa jag leende och kramade om henne och vi transfererade oss till skolan.
Vi gick över skolgården och eleverna verkade inte fullt så förvånade över att vi var där, kunde det vara för att vi var där bara för några timmar sedan.

jag såg på Laura och log o Fai såg förvånat på henne men sa inget
"Ja förhoppningsvis, ja jag försöker, men jag får vänta tills han är redo" sa jag och såg på eleverna som såg lite nyfiket på oss men höll sig ändå på avstånd. vi gick in till skolan och upp till Dumbledores tavla och jag såg allvarligt på honom och han förstod att jag fått reda på något
"Du låt dem mörda min mor" sa jag allvarligt och han log inte som han brukade "hur kunde du?" sa jag kallt

"voldy tycker om dena "

Dumbledore såg på Cara och sedan på oss andra och Cara igen.
- Cara, tror du inte att jag sa att de skulle låta henne vara?
Tror du inte jag utrycklingen, sa till dem att det vore de dummaste de kunde göra?
Och så rätt jag hade, Potters död och kriget kom.
Men du vet hur envis Potter kunde vara, han lyssnade inte på någon, och det har han fått sota för.
Och inte bara han utan hela männskligheten, sa Dumbledore och suckade och såg sedan på Cara.
- Jag beklagar sorgen, sa han och knäppte händerna och såg ner på dem.

"hur ska jag veta det? min far har aldrig nämnt henne och inte du heller!" sa jag allvarligt
"Jag kunde inte berätta om henne. Voldemort hade aldrig sagt något och du skulle nog inte tro mig" sa han och jag ryckte på axlarna
"Tänk att Harrys föräldrar är anledningen till hela kriget. hade de aldrig gjort något hade hela världen sett annorlunda ut" sa jag frånvarande
"Ja, jag sa åt dem att de fick räkna med hämnd men de trodde mig inte" sa han och jag skrattade
"är de korkade?" frågade jag