När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag såg på henne "De sa jag inte att de inte skulle men de borde inte döda oskyldiga och utan anledning. min mor hade inte gjort något och definitivt inte jag" sa jag allvarligt och log sen "jag är glad för det. jag trodde du var riktigt arg på mig där ett ta goch inte ville vara min vän" sa jag och skakade sen på huvudet "kanske senare, han behöver nog samla sina tankar igen." sa jag och såg sen fundersamt på henne "tänk att min far faktiskt kunde blivit en familje far i stälelt för mörkrets herre" sa jag roat

- Men de visste inte att honvar oskyldig, eller jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.
- När skulle jag vara arg på dig?, sa jag oförstående och såg på henne och nickade.
- Ja, en familjefar med en trädgård full med rosor, sa jag roat åt henne.

"Nej men då har de väll inte rätt att döda henne bara sådär." sa jag och la huvudet på sned "jag dödade inte oskyldiga människor utan anledning. i så fall kunde jag dödat orden bara för att" sa jag trött och såg på henne "du verkade så arg förut för att jag inte hade letat efter dig" sa jag och log sen och såg en skugga över oss och jag såg på min far som såg allvarligt på oss
"Skämtar du för mycket kanske du får göra henne sällskap i de döddas rike, Laura" sa han kallt och jag såg på honom och visste inte vad jag skulle säga. jag hade aldrig sätt honom ledsen och jag ångrade att jag ens nämnt henne

- Ja, klart jag var arg för det, men nu vet jag ju anledningen, sa jag lätt och såg upp på Voldemort.
- Jag är inte rädd för döden, herre.
Men det gör mig ont att du misst någon du håller kär, sa jag ochställde mig upp och bugade för honom.
Bara för att, inte för att han var min herre, men jag ville inte att han skulle vara ledsen.
Det kanske skulle göra honom gladare.

jag såg på Laura och log "jag är glad för det, andra hade inte sätt det så" sa jag och såg på min far och jag såg att han blev arg och jag ställde mig upp och tog i mot örfilen och han såg förskräckt på mig
"jag är ledsen Cara" sa han och slog armarna om mig och såg argt på Laura
"Va inte det, jag vill inte att du slår henne" sa jag
"jag menade inte att slå dig" sa han och jag såg på honom
"jag vet det, men jag såg vad du tänkte göra och jag ville inte att du skulle slå henne. jag vet att du är ledsen men slå henne inte" sa jag och han strök mig över håret
"förlåt" sa han och jag höll om honom
"Det gör inget. du får sörga, vi tycker inte sämre om dig för det" sa jag och han bara såg på oss, och sa inget utan bara gick förbi oss och jag såg efter honom
"Jag vill inte se honom så ledsen" sa jag oroligt

Jag såg efter honom och sen på Cara.
- Förlåt för det där, menade inte att han skulle slå dig.
Jag vill inte göra honom mer ledsen, sa jag sorgset till henne.
- Men gå och prata med honom då, eller bara sitt tyst med honom, han behöver dig, sa jag leende till henne.
- Men ganska komiskt är det, när jag för en gångs skull, gör som han säger, vill han slå till mig, sa jag lite roat åt henne.

"jag visste att han skulle slå dig, jag såg det" sa jag och kramade om henne och nickade sedan "ja jag märker det. jag hoppas han blir sig själv snart" sa jag och såg på Laura "det var nog själva grejen att du la dig i hans känslor och försökte göra honom glad, han vet att du inte menar det" sa jag och såg på henne "be Fai inte störa oss, jag vill inte att något ska hända" sa jag och gick efter min far och fann honom i biblioteket och satte mig på armstödet till hans stol och han såg på mig
"gör det ont?" sa han och jag log
"Nej då" ljög jag och bara satt bredvid honom och undrade hur länga han stängt det här inne

Jag nickade och log.
- Visst jag är tar hand om det, tror Bella behöver avlastning, sa jag roat och gick ner till löket där Fai och Xenia hade tårtkalas med tårta överallt och en hysterisk Bella mitt i allt.
- Du kan gå nu, jag tar hand om det, sa jag till Bella och utan en blick begav hon sig därifrån.
- Så, bäst att vi städar det här, sa jag roat och såg på Fai.
- Du ska hålla dig till mig, tills mamma kommer tillbaka, sa jag leende.

"du ljuger" sa han enkelt
"klart jag gör. Jag vill se dig glad igen ich då gör jag nästan vad som helst" sa jag leende och lutade mig mot honom
"ljug inte då. Jag borde inte slått dig eller försökt slå Laura" sa han
"du menade inte att slå mi och jag ställde mig i mellan av egen vilja" sa jag ich nickade sen "vi förstår att du är ledsen och vi villkors dig" sa jag leende
"det är mitt fel att hon dog. Jag borde skyddat henne" sa han och stirrade rakt fram
"det är det inte alls. Hon vet vad hon gav sig in på och du kunde inte vaka över henne jämt. Jag kan inte skydda alla, jag kunde inte skydda Fai och jag anser att det är mitt fel men jag kunde inte skydda honom hela tiden för i så fall hade jag behövt låsa in honom. Du får helt enkelt ta hand om dem som lever. Jag fick tillbaka Fai och gör vad som helst för honom precis som du gör för mig" sa jag och kramade om honom "utan dig hade jag inte överlevt" sa jag och han log lite och jag kände mig lite gladare

Jag såg till att de städade undan efter sig.
- På mugglarvis, surade Fai.
- Ja, städa på mugglarvis är viktigt, särskilt när man inte kan använda magi ännu.
Sen ska man lärasig att plocka undan och städa efter sig, sa jag roat och trollade sedan fram fia med knuffnär de var klara ochjag lärde dematt spela.

( Ska sova nu ♥)