När folk blev stora och Voldemort vann.

"han är underbar" sa jag och mindes delar av vårt förhållande
"jag måste själv tacka honom" sa jag och såg på scenen och drog efter andan när jag såg ärren på hans rygg. Och jag såg att jag hade gjort lika dant då
"min far" svarade han bara kallt och jag stirrade på honom och tvättade försiktigt av dem
"hur gjorde han dem?" frågade jag
"med piska" sa han kallt och ja tappade trasan och slog armarna om honom
"jag är så ledsen" sa jag och han svarade inte först
"jag är ledsen för din skull med" sa han och jag log lite och ryckte till på riktigt när dörren flög upp och Draco kom hem
"vem är han?" frågade han argt och jag svarade inte
"Jezebel" sa han och reste sig upp och Draco stirrade på honom
"försvinn" fräste Draco
"nej" svarade Jezebel och jag var glad över att jag visste att han levde
"du kommer få betala för det" sa Draco och jag såg förskräckt på honom
"snälla Jezebel, bara gå" sa jag och han såg oroligt på mig men kramade min hand och försvann och jag såg mig själv ligga på golvet igen. Jag vände bort blicken och såg på Laura
"jag vet inte men om han var sån här så förvånar det mig inte" sa jag sorgset

Jag såg på Jezebles ryg och kände ilskan koka inom mig.
- Tur för hanns far att han är död, hur kan man göra något sådant mot ens son, jag fattar inte sa jag ilsket, och såg sed.an på Draco.
Jag kunde aldrig föreställa mig att han skulle kunna göra något sådant, men nu såg jag det och det var hemskt att se.
Jag ville inte se mer, det påminnde för mycket om mina egna upplevelser, och att Cara hade haft det så, det ville jag inte.
Jag ryckte på axlarna och såg sorgset på Cara.
- Om du har haft det så här, så förstår jag att du inte leta reda på mig, förlåt för att jag tvivlade på dig, sa jag sorgset och kramade om henne.

Jag såg på honom "jag är inte helt säker på varför eller hur men jag kan nog svara på det längre fram och Draco gjorde väll liknande saker mot Fai" sa jag sorgset och såg på henne "nej det är ingen ursäkt, jag borde letat efter dig ändå" sa jag bestämt och vände bort blicken "jag vill inte se mer. Hur tar vi oss här ifrån?"

- Mindes du ens mig?, jag mena vem vet vad Draco hade gjort med ditt minne?, sa jag och nickade.
Jag tog tagi henne och strax befann vi oss på rektorns kontor.
Jag drog upp minnet med staven och placerade de åter in i Cara.
- Sådär, hur känns det?, sa jag och såg oroligt på henne.

Jag såg på Laura
"suddigt. Jag trodde du var död, jag är så ledsen" Sa jag och kände tårarna rinna och kramade om henne "jag ska aldrig överge dig igen" sa jag och Dumbledore var borta och jag kände mig sorgsen, jag mindes saker jag glömt eller förträngt
"jag vet inte. Jag önskade att jag aldrig hade fått se det igen, men jag minns allt igen" sa jag tyst och torkade sen tårarna och såg argt rakt fram "jag tycker vi åker och besöker Malfoy och frågar honom" sa jag bestämt

- Men Cara det är lungt, jag vet att du aldrig ska överge mig, sa jag tröstande och kramade om henne.
- Skönt att du minns allt igen, även om det inte är trevliga minnen, sa jag och log lätt och såg sedan på henne.
- Fråga honom om vadå?, sa jag oförstående men transfererade henne utanför deras hus.

"nej det skulle jag inte" sa jag och såg allvarligt på huset "om han låg bakom ditt försvinnande och at jag inte minns något" sa jag kallt och knackade på och Narcissa öppnade
"hej Cara" sa hon trevligt och jag log lite
"hej Cissy, är Draco hemma?" sa jag och hon nickade oroligt
"han är på sitt rum" sa hon och jag nickade
"jag hittar själv" sa jag och gick upp för alla trappor och kom fram till Dracos rum och jag slog upp dörren och han såg skrämt på mig innan han ställde si upp
"vad vill du" fräste han och höjde staven men jag avväpnade honom
"onej inte en chans! Nu vill jag ha svar! Såg du till att Laura försvann och att jag inte kom ihåg henne?" sa jag vasst

Draco såg hånfullt på Cara och sen på mig.
- Ja, smart plan eller hur?, synd bara att du mindes henne tillsist, sa han och jag såg chockat på honom.
Det skulle jag aldrig tro om honom, om Draco en av mina bästa vänner.

Jag såg argt på Draco innan jag gick fram till honom och drog en kniv och la den över strupen
"du kommer ångra det" sa jag och körde in den i magen på honom och Draco flämtade till av smärta "det du gjorde mot mig kan jag tränga undan och förlåta dig för, men inte för det du gjorde mot Laura eller Fai" sa jag och drog upp kniven längs buken och kände blodet rinna över fingrarna och Draco sjunk ner på knä. Och jag log innan jag stoppade in kniven i låret på honom och jag kände he den fastnade i benet och Draco skrek till
"jag förstår inte hur du kunde! Hur blev du ett sånt monster" sa jag
"du gav mi inte vad jag ville ha. Och jag kunde liks väl utnytja dig" sa han och jag spottade på honom och drog sen min stav
"ha så kul under läketiden" sa jag och log elakt när förtrollningen la sig och han skulle vara tvungen att helas på mugglarevis
"kom Laura" sa jag och lämnade rummet

Jag såg på Cara och Draco, mycket kunde jag vänja mig vid, men inte med det här.
Jag kunde inte förstå hur Cara kunde klara av det, men hon var ju som hon var.
Jag följde med henne ut ur rummet och såg på henne.
- Ärligt så kunde jag inte tro det där om Draco, trodde han inte var sådan, sa jag och såg på henne och log sedan roat.
- Du är lite blodig, sa jag och trollade bort det.