Rollspel med egna karaktärer

Jag nickade försiktigt "det är därför jag gör det här" sa jag och tog Roxanne-san hand och följde med henne en bit ut i vattnet, det var lättare när man stod upp men jag stannade när jag precis bottnade och såg skräckslaget på Roxanne-san och backade lite och försökte andas normalt

- Lugna dig, inget kommer att hända, jag finns här, sa jag vänligt när hon backade och tog åter hennes händer.
- Börja gå när du känner dig redo, jag är här, sa jag lättoch lugnande.

"är du säker? Jag menar går jag längre fram försvinner ju botten" sa jag och kände med fötterna och märkte hur djupt det skulle bli. Visst kunde jag simma men jag föredrog att ha båda fötterna på fast grund "lovar du att du inte försvinner?" sa jag till Roxanne-san

- Självklart försvinner jag inte, sa jag vänligt.
- Det är bara att du trampar vatten så håller du huvet omvan för ytan, sa jag och visade hur hon skulle göra.
- Kan du simma?, sa jag och såg på henne, det borde hon väll kunna.

"folk försvinner i vattnet" sa jG till Roxanne-san och skakade sen på huvudet "ja jag kan simma och jag gör hellre det än att trampa vatten" sa jag och klev försiktigt ut i vattnet och sjönk genast under ytan och tog förskräckt tag i Roxanne-san och försökte hålla mig över ytan

- Folk försvinner överallt, sa jag lätt och tog tag i Cara för att hålla henne över ytan och tänkte sedan efter.
- Du borde flyta, för att hitta ditt innre lugn idin själsliga skog eller nått, sa jag och försökte komma på nått av ordspråken hon brukade säga.

Jag bara nickade förskräckt och simmade sen bort till kat en och tog krampaktigt tag i den och försökte andas lugnt
"jag tror inte mitt inre lugn hjälper mig just nu. Och nej jag tänker inte testa" sa jag skrämt och försökte andas normalt

- Jodu ditt inre lugn hjälper dig säkert, sa jag och simmade fram till henne.
- Andas lugnt och slut ögonen men hål i dig fortfarande.
Tänk att du är i Japan och ser ut över det vidsträckta landskapet med bergen i bakgrunden, sa jag med lugn och säker röst.

Jag såg på Roxanne-san och nickade och slöt ögonen och såg genast vyn som jag såg från mitt fönster från mitt rum. Jag såg bergen, skogen, floden och några hjortar som betade och tog ett steg ut på balkongen och sjönk genast ner i vattnet och greps av panik och tog snabbt tag i kanten och så skräck på Roxanne-san

- Vad gjorde du sådär för? jag sa ju att du skulle håll i dig, sa jag och log lätt.
- Det är därför jag vill att du ska flyta, då måste man slappna av, sa här, sa jag och flöt på vattenytan.