Tårar från himlen

Hej på er, allihop!

År 2018 deltog jag i två tävlingar som hade med skrivning att göra. I höstfestens kreativitetstävling skrev jag en berättelse som heter ”Himlen gråter”. Under julens tävling, lade jag upp uppföljaren ”En ensam jul”.

Det kliar i fingrarna, och efter att ha bollat idéer med en vän, bestämde jag mig för att slå ihop berättelserna och samtidigt skriva om hela storyn. Denna Harry Potter- relaterade fanfiction har aldrig funnits på Fanfiction.net, så se det som en ära att få läsa den på Mugglis för första gången! (”Vandalen på ridskolan” räknas inte, då den inte hör till någon fandom, utan är min egen, med påhittade karaktärer.)

Titel: Tårar från himlen
Genre: Drama och sorg.
Språk: Svenska
Rating: PG 11 + (Annars kan ni tänka er att det är som i Harry Potter!)
Färdigskriven: Nej, långt ifrån.
Antal kapitel: 11. (Men det kommer fler, jag lovar!)

Handling:
Unge Quirinus Quirrell har alltid haft ett bra liv med sina föräldrar, Nathan och Mia Quirrell. Men hans mor, som är mugglare, börjar bete sig konstigt. Hon blir arg för ingenting och gråter över småsaker. Hur mycket Quirinus än funderar, kan han inte förstå vad som händer.

När den förfärliga sanningen kommer fram, slås allt i spillror. Han kämpar med sorg och skuldkänslor, men också att försöka acceptera vad som har hänt. Frågan är bara om han någonsin kan anpassa sig till det liv som väntar.


Jag vill passa på att tacka Avis Fortunae!* Det är hon som är vännen jag har bollat idéer med, och hon kom på titeln ”Tårar från himlen”! Vi ger henne en varm applåd! Tusen tack!


Denna fanfiction har inget att göra med ”Quirrells första år på Hogwarts”. Läs spoilern.



Personer jag taggar:



Jag har lite önskemål från er läsare. Man behöver inte följa alla, men de som är markerade med en stjärna, (*) kan vara bra att kika extra på och tänka på, så bidrar vi alla till en bra stämning!

Tålamod:* Det är jätteviktigt att man har tålamod mellan varje kapitel. Skrivandet ska vara en hobby, inte ett tvång. Tjat kan få författaren att tappa lusten till att skriva, och det blir inte kul för de som väntar. Se röd text: ”Kom igen och skriv”, ”Skriv, snälla, skriv!”, ”Skriv nu. Skriv inte bara ett per dag.” ”Du kan väl skriva fortare, jag vill inte vänta”, ”Men snälla [medlemmens namn], snälla!” ”Skriv oftare, jag vill veta!” ”Men hallå, skriv då! Du kan skriva på helgen också!” ”Skriv inte bara på helgen, skriv under veckorna!” ”Jag befaller dig att skriva oftare!” ”Det finns inget som heter idétorka.” ”Jag ser att du inte har skrivit på flera dagar. Varför får du inte använda datorn för mamma och varför vill du inte att de ska se vad du skriver?” ”Jaha, då får vi vänta jättelänge på nästa avsnitt”. Skriv inte dessa kommentarer varken i tråden, eller i en uggla. Man vet aldrig, och jag menar ALDRIG hur författaren på andra sidan skärmen reagerar. I värsta fall kan man trampa på en öm tå och såra någon rejält. Undvik att fråga när nästa kommer. En kommentar per person räcker bra. Skriv hellre: ”Gud, vad jag längtar till nästa kapitel!” Då blir författaren peppad till att skriva. Som man säger: ”Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!” Tänk på att J.K. Rowling, Maria Gustavsdotter, Camilla Läckberg och andra kända författare tar pauser för att göra annat. (Visa hänsyn till de som bevakar berättelsen!)

Spoiler från böckerna/filmerna, Pottermore och Harry Potter-wiki:* Det är viktigt att tänka på att alla här på Mugglis inte har läst alla böcker och sett alla filmer. En del har kanske inte kikat på Pottermore, eller Harry Potter-wiki, och då är det dumt att avslöja något för alla. Om man vill skriva en spoiler, trycker man på spoiler-knappen, eller så skickar man en uggla. Om man inte minns vilken bok/film det rör sig om, kan man skriva "Spoiler från en av böckerna/filmerna".

Långa kommentarer: Det är inget tvång, men samtidigt är det kul om man som läsare vågar skriva ner tankar och teorier! Några rader är kul att läsa.

Ha glatt humör, oavsett dag:* Oavsett vilken dag kapitlet kommer, är det bra att ha glatt humör. Om man till exempel skriver ”Varför skriver du bara på helgen?! Du kan skriva på veckor också”, känns det väldigt tråkigt för författaren. Tänk om han/hon har kämpat med kapitlet under veckan och valt att posta det på en helg. Undvik sådana kommentarer och skriv istället vad som var bra, samt kom med tips om förbättring.

Konstruktiv kritik:* Det är helt okej att komma med tips om förbättring. Tänk bara på att det ska vara kritik om sånt man kan ändra. Alltså är det inte okej att skriva att personen skriver för sällan, eller för sakta, man kan kanske inte ändra takten man skriver. Som sagt, kritik är bra. Se dock till att den är konstruktiv. Kolla röd text: ”Vilken skitdålig berättelse!” ”Hatar denna och jag hatar huvudkaraktären!” ”Gud, sluta skriva. Du är skitdålig.” ”Ta inte illa upp, men du är värdelös på att skriva.” ”Hejsan! Vad dålig berättelsen är!” Sådana kommentarer är INTE okej, då man inte vet hur personen i fråga reagerar. (Se hur ni ska göra när ni framför kritiken. Rött= det som verkar tokigt. Grönt=hur det ska se ut. )

Respektera varandra:* Detta är verkligen viktigt att ha i åtanke. Tillhör man den sorten som inte kommer med konstruktiv kritik, är det en sak, men tänk på att någon annan kan se små misstag. Om en läsare kommer med tips om till exempel stavfel, grammatikfel eller att det fattas en bokstav i ett ord, så ignorerar man det. Skriv inte ”Ge inte kritik i onödan”, ”Sluta klaga!” ”Ge dig! Man ska inte klaga på några småsaker när berättelsen är jättebra.” Sådana kommentarer är inte okej. Precis som i önskemålet om tålamod och konstruktiv kritik, kan man såra läsaren, som i sin tur har lagt ner tid och energi på att skriva kommentaren. Som sagt, ser man att kritiken är konstruktiv, tar man ett djupt andetag och håller sig till berättelsen. Är kritiken elak, ska man anmäla till staff. En annan grej som är värt att tänka på, är att om någon läsare, lärare eller prefekt säger att man inte ska spamma/tjata, så ska man respektera det också. Exempel: En läsare håller på att tjata väldigt mycket. En annan läsare ser det och skriver: ”Man ska inte tvinga folk att skriva.” ”Låt henne/honom skriva i sin takt!” ”Kapitlet kommer när det kommer, så ha tålamod.” Då ska man ta till sig det, och inte skriva: ”Nej, men hon/han kan väl skriva?! Man ska inte skriva på bara helger/veckor, man kan skriva på veckor/helger och dessutom ska hen inte bara posta ett avsnitt!”

Håll sams:* Kalla inte varandra för troll och ”skrik” inte åt varandra. Även om ni är bra vänner och tycker att det känns okej, bör ni undvika att skriva fula ord/svordomar åt varandra. Pajkastning är förbjudet. (Man kan skriva Din lille/lilla buse, banan, apelsin, eller liknande, men inga svordomar!) (Emmivet vad jag menar.)

Kommentera: Det är inget tvång, men det är roligt med en kommentar.

Avslöja inte i förväg:* Har man läst tävlingsbidragen, får man INTE avslöja för de andra läsarna vad som ska hända. Kliar det i fingrarna att få skriva vad som händer, finns det två alternativ. Det enklaste och säkraste sättet är att skicka en uggla till författaren. (Jag!) Annars trycker man på spoilerknappen.

Be inte författaren att avslöja i förväg:* Även om man frågar vad som ska hända, kanske författaren helst inte skriver något svar. Det är inte av elakhet, utan för att det ska vara rättvist för alla. Skriv då inte: ”För mig spelar det ingen roll om du avslöjar i förväg vad som händer!” Man måste tänka på de andra läsarna. (Har man läst tävlingsbidragen, är det en annan sak, men då måste man hålla det för sig själv! Annars är det inte schysst mot författaren, som vill att allt ska vara en överraskning.)

Styckeindelning: Det är bra att dela upp inlägget i stycken, så blir det lättare för författaren att läsa det. Ris skrivs i ett stycke, ros i ett annat och teorier skrivs i en tredje del. Då blir det lätt att läsa. Blir berömmet långt, är det bra att dela upp det i stycken.

Håll er till ämnet:* Jag tror det säger allt. Går man off-topic, kan det bli jobbigt. Spam är extremt jobbigt för dem som bevakar berättelsen. Finns det något ni vill diskutera, men som inte har med tråden att göra, kan ni skicka en uggla till varandra.

Spoiler från ”Quirrells första år på Hogwarts”:* Ibland kliar det i fingrarna att få jämföra olika berättelser med varandra, och det är helt okej att nämna ”Quirrells första år på Hogwarts”. Men en sak som är viktig att tänka på, är att alla inte har läst just den berättelsen. Då måste man visa hänsyn, både till läsarna och författaren, och spoilervarna. Enklast är att skriva en uggla till mig. Men annars klickar man på spoilerknappen. Ett tips är att man skriver vilket kapitel det rör sig om, så jag vet. : ) EDIT: Skulle man mot all förmodan glömma bort vilket kapitel det är, kan man skriva "Spoiler från "Quirrells första år på Hogwarts".

Anmäl:* Detta är superviktigt! Ser ni att de förekommer bråk eller om tråden spårar ur, ska man meddela staff på en gång. Detta gäller även om man ser en kommentar som verkar obehaglig/elak/tjatig. Citera INTE elaka kommentarer. Om läraren eller prefekten väljer att ta bort dem, är det bra om texten inte finns kvar i citatet.

Kika även på Mugglis regler Regler för Fanfiction hittar ni här! Ett annat förslag är att läsa tråden
TIPS HUR VI MÖTER VARANDRA som themarauder har skrivit.

Vad kan jag göra för att alla ska trivas?
*Jag tar emot kritiken med glatt humör, så länge den är snäll och konstruktiv.
*Jag talar om ifall jag inte har tid att uppdatera.
*Jag håller koll så att alla är schyssta.
*Jag anmäler om jag ser att det förekommer pajkastning, bråk och påhopp.

Svar på frågor som kan förekomma:

När kommer du att uppdatera tråden?
Svar: På fredagar. Då kan man kommentera en annan dag, ifall man har tidsbrist samma dag som kapitlet postas. Jag får dessutom tid att redigera texten. Det kan finnas undantag, men då meddelar jag i noteringen när nästa avsnitt kommer. Undvik därför att fråga när nästa kapitel kommer. Se det också som en belöning för att helgen börjar!

Får man kommentera även om man inte har någon konstruktiv kritik, eller inte har blivit taggad?
Svar: Självklart! Ju fler som läser, och kommenterar, desto bättre!(Tänk dock på att andra läsare kanske vill komma med tips om förbättring, så låt dem göra det.)

Hur många kapitel kommer att komma, och vilken tid på dygnet kommer avsnitten att postas?
Svar: Ett kapitel varje fredag är målet. Tiderna kan variera.

Varför ska man anmäla till staff om någon tjatar/spammar och skriver elaka inlägg?
Svar: Staff kan konfrontera personen som inte uppför sig som man ska, det vill säga att de varnar. Missförstå inte, det är fint att man som läsare vill ingripa, men tyvärr kan det leda till bråk, ifall människan vägrar ta till sig av det som sägs. Pajkastning kan förekomma och någon kan bli sårad. Därför är det bättre om en lärare eller prefekt får ta tag i saken!


Om ni kollar på bilden, så är det så jag tänker mig att Quirinus och Nathan har sin frisyr. Ni får självklart ha en egen bild av hur Quirrell och hans pappa ser ut. Detta fotografi är bara som ett hjälpmedel för mig.

Så, om ni vill, kan ni kommentera ifall ni är intresserade. Då blir det lätt för mig att posta första kapitlet i morgon.

Låter intressant!
Bevakar, men kanske läser klart den andra om Quirrel först. Men vi får se, fastnar jag för första kapitlet läggs den andra på hyllan sålänge!
Och förresten, tack för tagg! Första jag har blivit taggad i från början

Åh vad kul! Jag bevakar definitivt, men du vet ju att jag inte alltid hinner med i svängarna och att det ibland kan gå några kapitel innan jag läser ikapp Men när jag har tid och ork ska det bli jättespännande att läsa. Tack för att du taggade mig!

Låter intressant! Bevakar!
Jag kanske inte kommer att kunna läsa då jag har ett par andra fan fictions som jag inte läst klart men ska definitivt försök att läsa!

Känner mig hedrad att ha fått vara med och bolla idéer och ser fram emot att läsa denna gripande berättelse. ♥

Så kommer här det första kapitlet! Njut av det!

Leoney 


catradora



Pixelow



Avis Fortunae

_________________________________________________________________________


Kapitel 1

Sommaren 1975


I en grön villa var det alldeles tyst medan solens första strålar höll på leta sig fram. På övervåningen av huset sov en familj fridfullt, och det enda som hördes var deras lugna andetag. Plötsligt föll något till golvet i ett sovrum där en tolvårig pojke, vid namn Quirinus Quirrell, sov. Dunsen fick honom att vakna med ett ryck. Han satte sig upp och såg att han hade råkat slå ner en bok som han läste innan han somnade igår kväll. Just som han slängde av sig täcket, hördes steg i hallen och i nästa stund stod en kvinna med ljusrött hår i dörröppningen. ”Åh, Quirinus! Jag trodde att du hade ramlat ur sängen!” viskade hon och gick fram mot honom. Hennes klarblå ögon lyste av oro.
”Det är ingen fara med mig, mamma”, sa Quirinus. ”Jag råkade slå ner min bok. Förlåt om jag väckte dig.”
Mia Quirrell log vänligt och slog armarna om honom. ”Huvudsaken är att det inte var du som föll.” Hon kastade en blick på sängbordet och tillade: ”Det var tur att du inte slog ner vattenglaset, för då skulle du ha råkat skära dig på glasbitarna. Du vet vad pappa har sagt om reglerna på din skola.”
”Ja, jag vet.” Quirinus visste att han inte fick trolla utanför Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, eftersom han var omyndig.
Han var nämligen trollkarl och det var hans far, Nathan Quirrell, också. Mia däremot var mugglare och kunde inte göra någon magi.
”Ska vi hjälpas åt med frukosten?” frågade modern. ”Så hinner vi umgås med pappa, innan han åker till Sankt Mungos.” Quirinus klev ur sängen och drog på sig morgonrocken, innan han följde med ner till det stora köket, med gula tapeter som påminde om solen.


Efter en halvtimme gick Quirinus och Mia upp med en bricka där frukter, stekt ägg, juice, rostat bröd, marmelad, några koppar och en tekanna trängdes. I det jättelika sovrummet låg Nathan och sov i en dubbelsäng, men efter några sekunder vaknade han och satte sig upp.
”Jag tror jag sover fortfarande”, sa han och ett retsamt leende lekte på hans läppar, medan han drog en hand genom sitt mörkbruna hår, som Quirinus hade ärvt.
”Varför tror du det?” frågade Mia med en busaktig glimt i ögonen.
”Jag brukar vara den som vaknar först av alla här!” Nathans gröna ögon glittrade okynnigt. ”I vanliga fall är det ni två som är sömntutor!”
Quirinus brast i skratt, för han visste att hans pappa bara skojade.
”Sömntutor!” utbrast Mia och låtsades se förnärmad ut. ”Du ska få igen, din latmask!”
I nästa sekund flög både hon och Quirinus på Nathan för att kittla honom, så han skrek av skratt. Efter en liten stund låg alla tre på sängen, flämtande och leende.
”Ja, ett gott skratt förlänger livet”, sa Mia muntert innan hon hällde upp te i tre muggar. ”Men man blir också hungrig”, tillade hon. ”Så nu äter vi av frukosten och sedan är det bara att ta på sig kläderna. Så Quirinus, du får gå och tvätta av dig när du har ätit klart, så är du färdig när farmor kommer och hämtar dig efter lunch.”
Quirinus log och njöt av alla godsaker han och hans mamma hade gjort i ordning. När han var klar och styrde stegen mot badrummet, började dock rädslan smyga sig på. Visst var han glad över att få åka till sin farmor, fast oturligt nog låg hennes hus bara ett kvarter ifrån Spinnargränden där det bodde en väldigt elak pojke som gick på Hogwarts, och tillhörde Slytherin.
Den pojken var två år äldre än Quirinus, och under hela skolåret hade han hackat på honom, så fort de hade råkat mötas i korridorerna. Blotta tanken att pojken skulle vara i närheten, fick honom att rysa. Plötsligt var glädjen som bortblåst, och oron tog över.


Klockan var halv ett när Mia stod i sitt och makens sovrum och tog itu med tvätten. Medan hon vek ihop en blus, funderade hon på hur Quirinus hade betett sig efter att han hade klätt på sig.
”Han har sett dyster ut hela förmiddagen, och under lunchen sa han ingenting”, mumlade Mia för sig själv. ”Så fort vi hade ätit klart, gick han till bakgården.” Hon suckade. ”Vad synd att Nathan var tvungen att åka efter frukost. Det skulle ha varit bra om vi båda pratade med Quirinus.”
Just som hon sagt så, ringde det på dörren. Hon hängde upp en klänning innan hon skyndade nerför trapporna för att öppna dörren. Nicole Quirrell, som var en smal kvinna med gräddvit hy och ljusgröna ögon, stod på trappan och log strålande, medan solen föll över hennes mörkbruna, gråsprängda hår.
”Åh, Mia!” utropade hon glatt. ”Så trevligt att se dig! Och det är snällt av dig att jag får ha Quirinus idag.”
”Det blir nog roligt för honom också.” Mia log, för hon tyckte om sin svärmor. ”Han är ute i trädgården. Vill du ha lite te eller kaffe, innan ni åker hem till dig?” tillade hon.
”Ja tack, lite te skulle vara gott. Men jag fixar det”, sa Nicole och drog fram sin trollstav. ”Är jag en häxa, ska du inte passa upp mig. Gå du och hämta Quirinus, så är allt klart när ni kommer.” Hon blinkade och styrde stegen mot köket.
Mia gick iväg till bakgården, för hon såg sin chans att prata med Quirinus om varför han inte var lika glad som innan frukosten. På en bänk under ett stort äppelträd satt hennes son, som höll en bok i handen, men hans ögon rörde sig inte. Mia tvekade ett par sekunder innan hon sa:
”Quirinus. Din farmor är här nu.”
När han inte visade något tecken på att ha hört henne, gick hon fram till honom och lade en hand på hans axel. Han ryckte till och stirrade på henne.
”Förlåt om jag skrämde dig”, sa Mia. ”Men din farmor är här nu.”
”Är hon?” Quirinus log ett stelt leende. ”Det var… var ju bra!” Hans ton var falskt glättig. ”Jag… jag vill bara läsa ut kapitlet, och sen…”
”Du läste ju inte ens i boken när jag kom”, avbröt Mia raskt. Hennes sons klarblå ögon lyste av oro.
”Jag… jag tror jag är trött”, sa han och leendet bleknade.
Mia bet sig i läppen, för hon förstod att det var något som inte stämde.
”Är allt bra?” frågade hon försiktigt.
”Jadå!” Quirinus såg trotsigt på henne.
”Men när du skulle gå till badrummet, såg du väldigt orolig ut… som om du var rädd för något.”
”Det är inget!” Quirinus hade samma bestämda ansiktsuttryck. ”Jag är din mamma.” Mia satte sig bredvid honom. ”Jag ser att du är bekymrad över något.”
”Allt är bra”, sa Quirinus lika envist, men han såg osäker ut.


En spänd tystnad sänkte sig.
”Quirinus, nu vill jag att du är ärlig mot mig”, sa Mia. ”Det är något som har hänt.”
”Men allt är bra!” sa Quirinus ilsket. ”Sluta tjata! Jag är bara lite trött, säger jag!” tillade han. Han knep ihop munnen och slog igen sin bok med tjurig min.
”Quirinus.” Mia tog hans hand. ”Nu efter frukosten såg du inte glad ut och du sa inte ett ord när vi åt lunch.”
När hon hade sagt så, såg Quirinus plötsligt ledsen ut och hans underläpp darrade.
”Det… det är så att farmor bor nära Spinnargränden… och där bor det en pojke som går på Hogwarts och är två år äldre än mig”, mumlade han och tittade på sina knän.
”Men varför är du dyster över det?” undrade Mia förvånat. ”Visst är det väl roligt om du har någon från skolan att umgås med?”
Hennes son tittade på henne och ögonen blev blanka.
”Nej, det är inte alls skojigt”, mumlade han. ”Den där pojken har bara retat mig sen jag började på Hogwarts! Det värsta är att han får alla sina kompisar från Slytherin på sin sida.”
Mia kände hur hon fick en klump i magen, för hennes man hade berättat hur en del elever från det elevhemmet kunde bete sig. Hon svalde och frågade:
”Hur retas pojken?”
Quirinus bet sig i läppen, som om han först inte ville berätta. ”Han kallar mig tråkmåns bara för att jag gillar att läsa böcker”, viskade han, och några tårar rann nerför kinderna. ”Han brukar även knuffa mig, förhäxa mig, och allt som oftast slänger han iväg mina saker. Den där pojken brukar även förstöra de blommor jag pressar, och en gång talade han om att andra pojkar inte håller på med sådant! Dessutom säger han att jag är ful och har samma längd som en femåring!” Han gjorde en grimas. ”Jag får ibland god lust att fråga om han har sett sig i spegeln. Han har långt, flottigt hår, hans näsa påminner om en örnnäbb och hans hy liknar sur mjölk!” Han slog händerna för ansiktet.
Mia slog armarna om honom.
”Älskade Quirinus!” sa hon. ”Du är inte alls ful!”
Hon granskade honom och såg hur solen lyste mot hans mörkbruna hår, som vilade i pannan. Visserligen var Quirinus kort för sin ålder, men det brydde hon sig inte om.
”Det säger du bara för att du är min mamma”, sa Quirinus med tårfylld röst.
Mia kramade honom hårdare.
”Så är det inte alls!” utbrast hon. Hon blev genast fundersam på varför pojken var så elak. ”Vet du varför han ger sig på dig?”
Hennes son snyftade en stund, innan han sa:
”Jag vet inte. Jag är väldigt duktig i alla ämnen, och dessutom har Hogwarts en schackklubb. Pojken är också med. Jag tävlade mot honom, och vann.”
”Det är förklaringen”, sa Mia. ”Han är avundsjuk på dig”, tillade hon.
Quirinus gav henne en skeptisk blick.
”Tror du det?”
”Det är jag säker på.” Mia log. ”Du ska strunta i honom. Behandla honom som luft, så tröttnar han”, föreslog hon. ”Annars kan du försöka vara vänlig mot honom, så blir han nog väldigt förvånad!”
Vid de orden log Quirinus ett äkta leende.
”Jag ska försöka”, sa han och strök undan tårarna.
Därefter gick de hand i hand mot huset för att ta sig en kopp te.
_________________________________________________________________________


Ja, så var det första kapitlet uppe!

Angående Quirinus farmor, som dyker upp i berättelsen: Egentligen var det tänkt att hon skulle heta Queenie, men sen ändrade jag mig. Se spoilern:

Spoiler:
Tryck här för att visa!
Anledningen var för att i film-serien "Fantastiska vidunder" finns redan en karaktär som heter Queenie, och det är Tina Goldsteins syster. Jag ville helt enkelt inte härma dem.

Nu har ni läst om hur Quirinus gruvar sig lite för att åka till farmodern, och varför.

Om ni har räknat ut vem pojken som bor granne med Quirinus farmor är, kan ni kanske vara snälla att skriva i spoilern? Så blir det en överraskning för de som läser och funderar!

När det gäller perspektiv, kommer jag att växla mellan olika karaktärer. Det kommer oftast att läsas från Quirinus synvinkel, då han är huvudpersonen, men ibland kan man läsa från antingen hans föräldrars perspektiv, eller någon annan karaktär.

Det kan hända att det sker mitt i ett kapitel, (Alltså att man läser från två olika personers perspektiv, som man gör i Camilla Läckbergs böcker) eller så får en karaktär ett eget avsnitt, det kan variera. Hoppas ni gillar den idén!

Jag vill passa på att tacka Avis Fortunae, för att hon har kommit med fina tips, så texten blir bättre!

Underbart mysigt inledningskapitel! Det är en så fin och kärleksfull liten familj, som beskrivs idealiskt med frukosten i sängen. Man får även veta att Quirinus gillar böcker, dels för att han tappar en bok han läst innan han somnade, dels för att han sitter i trädgården med en bok.

I denna mening saknas ett kommatecken:

”Han är avundsjuk på dig”, tillade hon.

Jag tror precis som Mia att det är förklaringen till varför pojken är elak mot Quirinus. Pojken verkar vara en dålig förlorare. Gillar skarpt Mias förslag att försöka vara vänlig och se hur han reagerar. ♥

Nu ser jag fram emot nästa kapitel. Fredag är en bra dag att uppdatera

Gissa vem som faktiskt hade tid att läsa i alla fall

Det är ett väldigt bra första kapitel, redan från början får man som läsare lära känna flera av de viktigaste karaktärerna. Dessutom är det som Avis Fortunae redan sagt ett mysigt kapitel, med Quirinius' trevliga lilla familj i centrum. Frågan blir ju då, vad det är som skulle kunna ske för att något ska förändras till det sämre..?

Mia har ett väldigt snällt och, enligt mig, bra sätt att se på pojken som är taskig mot Quirinius. Jag tycker att det är bra att hon pressar honom lite på detaljer, för när han till slut berättar vad som bekymrar honom har hon ju bra råd att komma med. Det ska bli spännande att se om Quirinius stöter på den andra pojken (vars identitet jag tror jag lyckats lista ut ), och hur han hanterar det i så fall.

Jag reagerade på två saker, men de är inte stav- eller grammatikfel utan bara småsaker jag tyckte skulle ge texten lite bättre flyt. Jag menar absolut inget illa och du måste självfallet inte ändra om du inte vill!

På övervåningen av huset sov en familj fridfullt, och det enda som hördes var deras lugna andning.

På övervåningen av huset sov en familj fridfullt, och det enda som hördes var deras lugna andetag.

”Är det allt bra?”

Om du tar bort ordet det så låter frågan lite mer naturlig.

Som sagt är det bara små detaljer som jag lade märke till, så det är upp till dig om du vill ändra Jag är inte jättebra på att ge konstruktiv kritik, så om du tycker jag gör något fel får du gärna tala om det för mig så jag vet till nästa gång.

Ser fram emot nästa kapitel, ännu en anledning att längta efter att det ska bli fredag

Jättebra första kapitel! Jag håller med Avis Fortunae om att det var en väldigt mysig stämning i familjen Quirrel.
Fredagar tror jag blir superbra!

Ett litet förslag på en ändring:

Dunsen fick honom att vakna med ett ryck, så han satte sig upp och såg att han hade råkat slå ner en bok som han läste innan han somnade igår kväll.

Om du tar bort så tycker jag att texten låter lite bättre och iallafall jag har lättare att läsa och förstå.
Om man gör det till två meningar:

Dunsen fick honom att vakna med ett ryck. Han satte sig upp och såg att han hade råkat slå ner en bok som han läste innan han somnade igår kväll.

Så kanske det blir lättare att läsa? Jag vet inte riktigt jag spånar lite medan jag skriver haha

Nu har jag läst för dottern också. Vi hade det som mys-läsning på morgonen. Min man hade dukat fram frukost åt oss, så det var nästan lika idealiskt som familjen Quirrell. Jag kommer numera på mig själv med att tänka: vad skulle skulle familjen Quirrell ha gjort? Kanske är det så för att vi också är tre stycken, och min dotter närmar sig Quirinus i ålder.

Hennes omdöme är tummen upp och 'very nice'. Hon har också en teori om vem pojken är. Se spoiler!



/Avis Fortunae och emilyx